Cancerframkallande mat och meat’s not green

Jätteroligt. Ironin av det hela.

Om man behandlar mat som skit – då får man skit. Nähä?
Otroligt att det är svårt för the moneymakin’ meatbusiness att förstå. Grundläggande företagsekonomi. Lika otroligt som tunnelseendet hos de militanta karnivorer som blir personligt provocerade när någon i sällskapet väljer att inte dela deras diet med mosiga ”nyttiga” köttbitar.

Små delar från något dött som fötts upp i skit, fått i sig skit, behandlats som skit.
Hur skit, på skit, på skit, på skit antas bli något hälsosamt att äta lite längre fram i kedjan är en gåta.

Ska vi envisas med att äta kött/fågel/fisk och att fortsätta lära våra barn att göra det – för att hela meatbusinessen är värd så mycket cash/arbetstillfällen och marknadsföringen om att det är nyttigt är så överväldigande – så tjänar vi/de på att se till att djuren har det bra. Förstå att djuren är levande varelser som blir ”bättra på insidan” desto ”bättre de behandlas från utsidan”. Precis som människor. Det är inte ens rocket science.

Cancerframkallande dioxin har dykt upp i maten i Tyskland.
Blev djuren i död form bärare av den dåliga maten de fått i sig under sin uppväxt? No shit, Sherlock.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/tysk-protest-efter-dioxinskandal_5885935.svd

Köttindustrin, som den ser ut dagsläget, är ung. Det har ändå redan visat sig att om djuren äter dåliga saker – då kan det få konsekvenser för oss människor. Kretslopp. Allt går runt. Goes around comes around.
Hur mycket är det som inte kommer ut i media?
Hur mycket är det som inte ännu är vetenskapligt bevisat att det är mänskliga sjukdomar till följd av en kost och djurhållning under hemska förhållanden som mörkas av köttindustrin?
Skräckrapporter om hur mycket kemikalier som nyfödda barn redan har fått i sig unt zå waiter.

Den helt osentimentala sidan av saken är intressant att diskutera – den som innehåller den egna hälsan och plånboken – den är lättast att lyssna till.
Argumentet att ”jag är ego, jag vill äta kött för det är gott och jag bryr mig inte om några djur far illa, de smakar gott i alla fall ”.
Vakna upp och lukta på kaffet.

Människor kan manifestera stress och dåliga levnadsförhållanden i fysiska sjukdomar. Kemikalier som kroppen bildar för att skydda sig kan ge psykiska problem. Vi påverkas, fysiskt, av vår omgivning. Fakta. Djuren är inte särskilt olika oss genetiskt, de har känslor, minnen, upplevelser. Fakta. Varför övertron på att djur kan vara hälsosamma på insidan -det som sedan ska bli människomat- oavsett vad de utsätts för utifrån under sin uppväxt?
Inte enbart genom den direkta kopplingen dålig mat i ena änden blir dålig mat i andra änden av matkedjan. Det är bara det enda som gått att bevisa hittills/som varit allvarligt nog hittills att inte mörkas ner av media/köttindustrin. Men i långa loppet – det kanske inte blir ”bra mat” att få ner i maggen, på fler sätt än så, när den kommer ifrån förhållanden som ser ut så här;

Meat.org | The Web Site the Meat Industry Doesn’t Want You to See

I’m just sayin’.
Meat’s not green.

Hur många kan ha missat samhällsdebatten.

Ignorance is bliss? Även när det gäller den egna hälsan?

http://www.peta.org/living/vegetarian-living/vegetarian-101.aspx

Annonser

Marsvin eller ”The power of twos”

Eller ”The power of synchronization”.

Marsvin är underbara.

Har sett det här klippet omgjort till en loopande .gif. The straw chewing part. Mycket dumt att jag snurrade bort webbadressen till den i förra jobbdatan. Har inte lyckats hitta den på nytt. Förbaskat bra att ha den som sparad favorit och kika in på när jobbdagen var som mest sugig.

Inbjudan – lika bra att vara ärlig

Är du inte uppbokad på lördag?
Kan och vill du komma förbi några timmar på lördagskvällen?
Jättevälkommen att fira av förra året
– eller vad som helst som Du känner att Du vill fira på en lördag.

Vänner.
Hörrni….. Jag vet att det är i sista stund, elfte timmen, när den akademiska kvarten så gott som passerat, föreläsningen så gott som börjat, kalendern har stängt, när tåget startat….. På sätt och vis tragiskt men samtidigt naturligt – varför ska mina inbjudningar vara av annan karaktär än min kaosartade tillvaro i övrigt..? ”Eller?” *går upp i falsett likt Kodjo i Morgonpasset*

Jag skulle vilja be om lite hjälp.
Nu på lördag har jag en bemärkelsedag på ingång. Och det känns inte roligt. Alls.
Aldrig att jag kan minnas att jag hade en barndomsdröm om att jag skulle leva
såhär när jag var såhär gammal…. och så vidare, och så vidare (lång utläggning om glömda drömmar, påtvingad utbrändhet, ensamhet, framtvingade överlevnadstekniker, depressionsbringande dödsångest inför ålderspanik mm). Det går att skojsa om att man får fylla lite så mycket som man vill. Men det räcker inte riktigt hela vägen alla gånger. Väldigt tacksam varje gång jag får visa leg på Systemet(!), men det är kortvarig tröst. Jag tänker att jag skulle behöva sysselsätta mig och stressa upp mig (med annat) så att all eventuell eftertanke och ens snuddande vid allt som har med ålder, livsmål, livsdrömmar, livsfacit och levande på gamla meriter helt glöms bort. Vad – vad – vad kan ha den effekten? Åldersågren har infunnit sig sedan 15-16årsåldern för min del (och då var jag trots det länge lillskiten och yngst i umgängeskretsen). De enda gångerna den lättat lite har varit när jag varit så stressad över annat (istället för vanliga stressen inför ålder och harva i ekorrhjulet) så jag bara rusat igenom Dagen.
Det är detta jag vill be om hjälp med.


Det har varit ett jädra år som just passerat.
Visst har Nyår just varit och vi är i starten av ett år med ny slutsiffra – men nog går förra året att fira lite till? För min del kan jag inte fatta att förra januari endast är ett år sedan – så mycket har ändrats och hänt, för att inte tala om förra hösten jämfört med denna, jisses..
Annars går det fint att fira exempelvis:
Förändring – på alla möjliga olika fronter i största allmänhet
Vänner och bekantskaper
Nya vänner och bekantskaper
Att det som ligger bakom en inte kommer upplevas igen på exakt samma sätt – och det är coolt
Januari går att sysselsätta för de som drar sig för att gå tillbaka till jobb de inte trivs på
Det ligger fortfarande kvar lite snö ute och förhoppningsvis kommer det mer snart

Men vad jiddrar jag om?
Du är välkommen hem till mig nu på lördag.
– och hjälpa mig fira av året som ligger bakom oss alla vid det här laget.
Jag bjuder på mat och efterrätt i knapphändigt inredd lya. (livet kom emellan?)
BYOB, som i Bring Your Own Booze eller möjligen BYOD som i Bring Your Own Drinks.
Jag tänker mig som en liten förfest, tider från 18-19-20 till 22-23-00 eller nåt.
Absolut fritt från krav på utgång därefter. Om någon vill åka hem, fara vidare till en annan fest, åka hem tidigare eller vad som. Det är FRITT och inga skuldkänslor gäller på den punkten. Bor du långt bort, har haft en sjujäkla busy vecka och är dötrött när helgen väl kommer och inte vill se nya människor eller inte behöva prata med någon på helgen – så vet om att det är viktigare att Du vet att Du är välkommen, vare sig Du kan vara med eller ej. Tror att jag har koll på de flesta versioner av social fobi som finns och vill inte att någon ska känna sig tvingad att komma på småfest bara för att den blivit tillfrågad.

Aight.
Det var det som detta gällde.

Har skrivit om och raderat och ändrat flera gånger och nu brinner det i knutarna för att få iväg något som liknar en inbjudan. Har nämnt planer på detta innan för några av er och själv gått och haft det i bakhuvudet länge men med en stor brasklapp om ifall lägenheten skulle hinna bli någorlunda färdigarbetad innan efter en höst med stamrenovering bland annat.

Vill göra det så enkelt som möjligt för alla och det får bli lite som det blir – i sista stund och allt. Tillräckligt kul om det bara är någon av er som har möjlighet att kika förbi.
….
Vet att några av er redan har planer, bor i andra länder och så vidare men skickar i alla fall – som en FYI att ni i alla fall är välkomna om ni kunnat komma(!).

Kom och testa smakprov på en nyinstallerad toalett, fira något – vad du tycker känns bra att fira i Ditt liv just nu och se hur torget här ser ut om kvällen.

Fet kram från xx

Fysisk närhet, galenskap, tvåsamhet och djurvänner


Utan fysisk närhet finns en överhängande risk för att man blir störd i huvudet.

Det finns till och med studier gjorda på barnhemsbarn som visar att man kan dö utan närhet.

Det är som mat och vatten på det sättet – inte en lyxvara utan en livsnödvändighet.

En förutsättning för ett bra liv. Eller kanske en förutsättning för ett liv över huvud taget.

Fysisk närhet är som trolleri. Det frigör hormoner som lindrar smärta och skyndar på läkning av sår, det gör oss mindre stressade, mer sociala och hjälper oss att lagra näring bättre.

Och det är inte bara temporära effekter.

Barn som får mycket närhet växer upp till tryggare, friskare och stabilare vuxna.

Jag tror knappt att det går att ge någon för mycket närhet, så länge den inte är påtvingad.

Lånar text från Daniel Pernikliski på AB.

Han skriver med anledning av att en mamma och son som ser kärvänliga ut på en bild har fått kritik för det. Nevermind det. Visst, jag har nog alltid reagerat på när vuxna envisas med att pussa sina barn mitt på munnen och när det ska vara SÅ gulligt med små toddlers som ”vill” (läs: har lärt sig att få uppmärksamhet igenom det) pussa på munnen. Tycker inte det känns naturligt. Pussar, kramar och närhet i alla ära – men varför pussa barn på munnen? Nope, det är något med det som inte känns rätt.
Men jag tänker vidare om NÄRHET efter den inledningen.

Det är viktigt för barn att få närhet, uppleva närhet, känna närhet. Det finns studier som visat att gamla som på något sätt får närhet (och inte glöms bort) mår bättre, sjuka tillfrisknar fortare -oavsett ålder, människor med husdjur är friskare, massage är nyttigt på sätt som inte går att förklara och så vidare. Vi behöver uppmärksamhet, synas, bli sedda och känna närhet.
Närhet.

Är det viktigare med närhet för barn, än för vuxna?
Kan vuxna harva på utan att gå under i längden utan närhet?
Blir vuxna lika sjuka i huvudet av frånvaro av närhet på samma sätt som barn, fast det tar andra uttryck?

Vilka uttryck tar det i så fall…

Singelhushåll är vanligt och kärnfamilj ovanligt.
Är ensamhushåll till och med den vanligaste boendeformen i Sverige nu? Enbart i Stockholm (och alla större städer) kanske? Kärnfamiljen tillhör undantaget. Hur många som sedan KÄNNER sig ensamma och saknar närhet kanske är singelhushållssiffran upphöjt till……x? Att leva i ett kärleksfullt (antagandet att det då ingår närhet i det) förhållande (alltså inte bara ett förhållande som verkar Ok på ytan), verkar vara undantaget. Ändå är det vad vi tutas i, att det är normen.

Hur många vuxna handlar det om egentligen som går omkring och är ensamma och mår skit på grund av att de saknar närhet från andra levande människor i sitt liv. Hur många går omkring och är generellt bittra enstöringar som skulle kunna ikläda hela sin omgivning med pastellfärgad glädje om de bara fick in mer närhet i sina liv?

Det fina uttrycket att ”[någon uppstressad person]behöver ligga oftare” får en vidare betydelse.
F-n vet, en nära och omtänksam kram kanske räcker – bara det sker regelbundet och ärligt?

Som en bekant uttryckte det på krogen en gång. När han var yngre var det bara ligget som räknades. Antal, att få ligga, att få till det, jämföra sig med killpolarna. Nu när han är äldre och visare (30-ish) menade han att högsta målet inte längre är ett ligg. Det är ett hångel. Ett riktigt gott, långt hångel. Som höjden av närhet. Att få hångla.

Hela Sverige, why not – världen – är fullt av vuxna som säkerligen inte får så mycket puss, kram, hångel, uppmärksamhet, närhet som de mest grundläggande behoven kräver. Och är ganska störda i huvudet på grund av det. Utan att kanske veta om det själva. Tanken svindlar.

Det lockar att visa forskningsrapporter om detta för de få, men väldigt synliga när de är självbelåtna, som glömt bort hur det var innan de hittade killen eller tjejen som tillför närhet i deras vardag. I h-te heller att det är lika svårt att vara tvåsam som ensam. Ska inte glömma av det. Note to self. Det kanske upplevs som lika svårt – men det beror på att som tvåsam så glöms snabbt tillkomsten bort av vad som plötsligt tas för givet. Närheten. Så grundläggande att den glöms bort när den finns där. Så grundläggande att den påverkar mer än vad som är rimligt när den saknas.

Och husdjur!
De borde lyftas fram oftare i debatten om hur fantastiska de är. Förklara för de som inte vuxit upp med husdjur hur husdjur går från att bara vara djur till något stort, en helt ny personlighet som ingår i familjen. A force to reckon with när det handlar om att bli sedd. Den ärliga glädjen och uppskattningen från hund eller katt – ett annat liv som blir glad av att se en. Klappa en katt och bli lite lyckligare. Rapporter om att personer som har husdjur är över lag är friskare än de som inte har husdjur.
Ok, inte samma som mänsklig uppskattning, det går till exempel inte att ha en livsutredande fikadiskussion med en hund, men inte långt ifrån. Den som kollat tv med en stor varm katt sovandes på en filt i knät vet vad det handlar om. Chillin’. Together.

Två fantastiska katter.

Livshistorier, talang och droger

Så intressant att lyssna till. Livshistorier. När, var, hur, varför, vad hände sedan. Definitivt den största behållningen med att ha arbetat i varuhus. Den tiden som finns samtidigt som jobb, med att sätta upp en ny hylla or whatevah, med att dela historier med varann.

Hur många intressanta historier finns det där ute som ligger och väntar på att bli hörda. På gatan, inne i dödsångestframkallande kontorskomplex, på lördagsklubben, bakom kassan på Ica, på bussen, på gården ute i no-mans-land, under feta kostymen på businessmöte, i vilket ekorrhjul som helst.

Kan sånt här bara hända i USA? Undrar vad storyn är egentligen. Killen som först la upp videon med denne Ted Williams på youtube fick den borttagen på grund av copyright problematik. Därefter kommer stora nyhetsbolag och trycker upp samma video, i samma medium, istället. Illa. Men det måste finnas mer bakom – hur kom det sig att den förste killen filmade honom, inte trycker någon normal människa upp en filmkamera i ansiktet på en hemlös person och säger till dem att jobba för sina pengar. Jag tänker att han rimligen borde varit känd i området ett tag – Ritchey som filmade först visade lite entreprenörsanda – likväl som Ted gjorde i första skedet – att alls komma på att stå där med skylten som marknadsförde hans röst. Fick han kanske idéen till den av någon annan, vem vet. Har svårt att känna enbart att det är fantastiskt.

De som har använt upp nära och käras förtroende…. hur mår hans familj och barn när han kommer upp i strålkastarljuset? Droger och alkohol kom emellan. Och säkerligen många spruckna drömmar i omgivningen under tiden. Spruckna barndrömmar.
Han har en ball röst. Det är häftigt med nystarter. Nya chanser. På min kammare kan jag sitta och hoppas att han använder new found fame och förhoppningsvis efterföljande inkomst till att bidra till sina barn som han satt till världen. Gissar att extra mycket ska till för att bli utslängd om det finns en massa barn med i bilden.
Hoppas att han inte uppfört sig som ett totalt svin emot dem …så att säga.

Hollywoodslut heter inte hollywoodslut utan anledning. Det är what we all want.

Är det glädjen över att hitta talang där det inte förväntas som är det som tilltalar och lockar allra mest med den här historien?