Fysisk närhet, galenskap, tvåsamhet och djurvänner


Utan fysisk närhet finns en överhängande risk för att man blir störd i huvudet.

Det finns till och med studier gjorda på barnhemsbarn som visar att man kan dö utan närhet.

Det är som mat och vatten på det sättet – inte en lyxvara utan en livsnödvändighet.

En förutsättning för ett bra liv. Eller kanske en förutsättning för ett liv över huvud taget.

Fysisk närhet är som trolleri. Det frigör hormoner som lindrar smärta och skyndar på läkning av sår, det gör oss mindre stressade, mer sociala och hjälper oss att lagra näring bättre.

Och det är inte bara temporära effekter.

Barn som får mycket närhet växer upp till tryggare, friskare och stabilare vuxna.

Jag tror knappt att det går att ge någon för mycket närhet, så länge den inte är påtvingad.

Lånar text från Daniel Pernikliski på AB.

Han skriver med anledning av att en mamma och son som ser kärvänliga ut på en bild har fått kritik för det. Nevermind det. Visst, jag har nog alltid reagerat på när vuxna envisas med att pussa sina barn mitt på munnen och när det ska vara SÅ gulligt med små toddlers som ”vill” (läs: har lärt sig att få uppmärksamhet igenom det) pussa på munnen. Tycker inte det känns naturligt. Pussar, kramar och närhet i alla ära – men varför pussa barn på munnen? Nope, det är något med det som inte känns rätt.
Men jag tänker vidare om NÄRHET efter den inledningen.

Det är viktigt för barn att få närhet, uppleva närhet, känna närhet. Det finns studier som visat att gamla som på något sätt får närhet (och inte glöms bort) mår bättre, sjuka tillfrisknar fortare -oavsett ålder, människor med husdjur är friskare, massage är nyttigt på sätt som inte går att förklara och så vidare. Vi behöver uppmärksamhet, synas, bli sedda och känna närhet.
Närhet.

Är det viktigare med närhet för barn, än för vuxna?
Kan vuxna harva på utan att gå under i längden utan närhet?
Blir vuxna lika sjuka i huvudet av frånvaro av närhet på samma sätt som barn, fast det tar andra uttryck?

Vilka uttryck tar det i så fall…

Singelhushåll är vanligt och kärnfamilj ovanligt.
Är ensamhushåll till och med den vanligaste boendeformen i Sverige nu? Enbart i Stockholm (och alla större städer) kanske? Kärnfamiljen tillhör undantaget. Hur många som sedan KÄNNER sig ensamma och saknar närhet kanske är singelhushållssiffran upphöjt till……x? Att leva i ett kärleksfullt (antagandet att det då ingår närhet i det) förhållande (alltså inte bara ett förhållande som verkar Ok på ytan), verkar vara undantaget. Ändå är det vad vi tutas i, att det är normen.

Hur många vuxna handlar det om egentligen som går omkring och är ensamma och mår skit på grund av att de saknar närhet från andra levande människor i sitt liv. Hur många går omkring och är generellt bittra enstöringar som skulle kunna ikläda hela sin omgivning med pastellfärgad glädje om de bara fick in mer närhet i sina liv?

Det fina uttrycket att ”[någon uppstressad person]behöver ligga oftare” får en vidare betydelse.
F-n vet, en nära och omtänksam kram kanske räcker – bara det sker regelbundet och ärligt?

Som en bekant uttryckte det på krogen en gång. När han var yngre var det bara ligget som räknades. Antal, att få ligga, att få till det, jämföra sig med killpolarna. Nu när han är äldre och visare (30-ish) menade han att högsta målet inte längre är ett ligg. Det är ett hångel. Ett riktigt gott, långt hångel. Som höjden av närhet. Att få hångla.

Hela Sverige, why not – världen – är fullt av vuxna som säkerligen inte får så mycket puss, kram, hångel, uppmärksamhet, närhet som de mest grundläggande behoven kräver. Och är ganska störda i huvudet på grund av det. Utan att kanske veta om det själva. Tanken svindlar.

Det lockar att visa forskningsrapporter om detta för de få, men väldigt synliga när de är självbelåtna, som glömt bort hur det var innan de hittade killen eller tjejen som tillför närhet i deras vardag. I h-te heller att det är lika svårt att vara tvåsam som ensam. Ska inte glömma av det. Note to self. Det kanske upplevs som lika svårt – men det beror på att som tvåsam så glöms snabbt tillkomsten bort av vad som plötsligt tas för givet. Närheten. Så grundläggande att den glöms bort när den finns där. Så grundläggande att den påverkar mer än vad som är rimligt när den saknas.

Och husdjur!
De borde lyftas fram oftare i debatten om hur fantastiska de är. Förklara för de som inte vuxit upp med husdjur hur husdjur går från att bara vara djur till något stort, en helt ny personlighet som ingår i familjen. A force to reckon with när det handlar om att bli sedd. Den ärliga glädjen och uppskattningen från hund eller katt – ett annat liv som blir glad av att se en. Klappa en katt och bli lite lyckligare. Rapporter om att personer som har husdjur är över lag är friskare än de som inte har husdjur.
Ok, inte samma som mänsklig uppskattning, det går till exempel inte att ha en livsutredande fikadiskussion med en hund, men inte långt ifrån. Den som kollat tv med en stor varm katt sovandes på en filt i knät vet vad det handlar om. Chillin’. Together.

Två fantastiska katter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s