whoami

Letar efter en balans i en kombination av bild, färg, form och teknik.
Anser att kommunikation och information är ALLT mellan människor och i det förståelsen av mottagaren.
På samma sätt som ljuset är ALLT om man pratar foto, färg och former.
Teknikintresserad och nutidsintresserad.
Letar aha-upplevelser och nya insikter.
Vill öva på att inte stagnera.
Vill bli bättre på att förstå, skapa, bryta vanor, sätta gränser, förlåta, tänka nytt, lära mer, vara modig, inte vara rädd, våga vara besvärlig, töntig, ärlig, rak, hitta lugnet, hitta elden.

Jag gillar att jag kan få skriva VAD JAG VILL här.
OK, nästan vad jag vill.
Inom rimliga lagramar och vanlig hyfs, moral och artighet.
Ambitioner om att ”bli läst”? Njaej inte direkt.
Ämnestema? Ingen aning.
Kanske hamnar jag under ”personligt” utan att ha definierat några bloggämnesambitioner närmare.

Återanvänder lite tankar om vad jag över huvudtaget sysslar med här i inlägget här.

Vill tro att det ”är för min egen skull” som jag vill ”skriva av mig”. Men vad vet jag, kanske ligger det en slumrande mediahora i det undermedvetna i mig och vill komma ut också.

Tycker det är häftigt att leka med tanken på att tillåta sig själv att skriva av sig.

Har funderat lite hit och dit på vad som kan få mig att skriva mera. Skriva i största allmänhet. På papper. På data. Anything anywhere. Bara ‘få igång mig’ att börja skriva. Jag vill öva på att skriva.
Det är en ärlig och äkta ambition jag kan stå för.
Not faking the funk med det uttalandet.

Öva på att minska ner onödiga favorituttryck i text, öva på att avstå ifrån smileys, öva på att få sarkasmer och ironi att skina igenom i text utan behovet av gladgubbar. Öva på att formulera tankar och känslor – om inte annat så för att reda ut dem bättre för sig själv.
Jag irriteras, långt ner i magen, över särskrivningar.
Irriteras på samma sätt, i magen, över dåliga bilder.
Detta, så klart, utifrån min egen erfarenhet och kunnande om ”rätt och fel” och vad som ser ut som ”slarv och ignorans”. Det jag känner inuti, fysiskt. Varför göra fult om man kan göra fint.

Jag drivs av inspiration, avundsjuka och kreativitet. Går igång på bra formuleringar, snygga formuleringar, smarta formuleringar, smart användning av kameravinkel, snygg bildkomposition och beskärning, bildanvändning som får en att ‘känna ….ååååh’.
Sånt som får mig att känna avundsjuka och inspiration.
Vill göra samma, vill klara samma, vill göra bättre, snyggare!
Vill få andra att reagera så som jag reagerar.
Leta kickar. Ge och ta.

Längtar inte alls efter att bli spammad eller få arga eller elaka kommentarer för något jag skrivit och inte tänkt igenom i 360grader innan jag tryckt på publiceringsknappen.
Dumt att över huvudtaget krafsa ner ord på webben då kan tyckas men jag har en naiv tro på att om man håller sig lite i skymundan och förklarar sina ambitioner tydligt – så stör man inte heller så många och då kan inte så många heller irritera sig.
Som plåster i förebyggande syfte. Friskrivning. Förtydligande.

Filar troligen vidare på en presentation.
Inställning, ambition, attityd, bakgrund och vilja framåt.
Tänk att kunna trycka ihop allt det i en oneliner…

The Pinocchio Theory – namnet – är för mig en shoutout och homage till låten och dess upphovsmän Bootsy och Bootsy’s Rubber Band.
Teorin är:
”If you fake the funk, your nose will grow” – Bootsy Collins
Jag väljer att tolka det liknande som citatet om ”att vara en liten lort” från Astrid Lindgrens Jonatan hängt med mig som motivation.
Jag vill inte vara en liten lort.
Och jag vill inte fake the funk.
Jag vill vara ärlig även när det är läskigt, jag vill våga även när det tar emot. Aight.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s