Art and life

”I would never have done what I’d done if I’d considered my father as somebody I wanted to please”

– Robert Mapplethorpe


http://fotografiska.eu/Museet/Utstaellningar/Robert-Mapplethorpe

Annonser

Kapten Röd och Göteborg

Kan inte bestämma mig. Ändra tema eller inte. Nu har jag P2. Tittar på Chateau (vill hellre ha menyn på höger sida, annars ett toppentema. Gillar t o m namnet. Fast några bilder börjar ‘hoppa omkring’ och lägga sig bredvid varann och kräver lite fixande), Mystique (har seriffer i brödtexten och det har fortfarande inte funkat att byta ut typsnittet här..). Anyway.

Det slår aldrig fel, varenda gång jag befinner mig under bron nere vid härliga Röda Sten så dämpas hela upplevelsen genom känslan av att befinna sig mitt i och under ett smutsregn. Picknick, mysdejt, ölhäng, powerwalk’s. Lika maffigt som det är att ha en fet bro över sig med tung trafik, lika mycket blir bilden av det knockad på sned med direkta vetskapen om skiten som oundvikligen ramlar ner ifrån den. Måste vara fler som tänker på det? No? Vågar knappt lyfta det. Varenda gång offentligtoalettpubtoabajamajahygien diskuterats har jag fått veta saker jag helst inte vill veta om nära vänner och lösa bekanta. Bättre att inte fråga. Leva i ovissheten om ‘hur andra gör’ och ‘vad som är normalt’. I gänget där flera inte lägger toapapper på sitsen på offentliga toaletter eller tycker det är jobbigt när tvålen är slut – så misstänker jag att jag är ensam om att känna att luften är lite skitigare just när man sitter och picknickar under en tungt trafikerad motorled.
‘Mäh! Det är ju så högt upp i luften!’ är ett ”argument” jag kan höra utan att fråga om det (…och då påverkar det inte marken under där vi sitter och äter….hmmm).

MEN. Gillar Majorna. Gillar Röda Sten (trots trafikledsföroreningar).
Det är Göteborg. På bästa sätt.
Kulturen. Musiken. Kreativiteten.

Vilken jäkla stämning det var i fredags när Kapten Röd hade releasefest för sin andra och 2011års skiva. Som om Majorna gått man ur huse ner till festtältet vid vattnet. Alla åldrar. Barn. Äldre. Mitt emellan. Olika stilar. (Fast mest soft, laid back, hip hop reggae, chill, NORMAL stil).
Känner att jag upptäckte Kapten Röd där.
Har läst om honom innan men inte lyssnat så mycket – innan det lät som en toppenidé att gå på releasefestpartyminiGbgreggaefestival nere vid Röda Sten.

Hoppas de bokar upp honom i sista minuten till Way Out West i år.
Innan har jag hållit tummarna att Syster Sol skulle dyka upp där som bokad. Nu hoppas jag på båda. Vilken rackarns toppfestival det blir i år. Galet.

Kapten Röd – 1.000.000 Nollor

Kapten Röd – Saknade Vänner

Kapten Röd – Blommor Vid Oscarsleden

Kapten Röd releaseparty RödaSten (poor sound in the clip!)

Hur bäst editera ljud i efterhand när inte kompaktkameran klarar konsertvolym? En punkt till to-do-listan att ta reda på.

KaptenRöd releasefest Röda Sten

Tim Noble & Sue Webster rip-off eller skuggfigurer som ny idé

Mmmmwwwwwaaaaaaaahhhh…. Ger upp med det här inlägget.
Bilderna hoppar runt och texten likaså. Hittar inte hur det går att ”Lätt och smidigt” korrigera det. Kollar htmlkoden till bilderna men kan fasen inte hitta vart det står ‘infoga bilden mitt i texten och fucka upp styckesindelningen’.

Från Resumés nyhetsbrev.

Kampanjnamn: Vad har du att sälja? Reklambyrå: John Doe Worldwide

Tänkte direkt på, och det tog en stund att ta reda på och minnas vad konstnärerna hette…. Tim Noble & Sue Webster som jag verkligen minns från ”APOCALYPSE – Beauty and horror in contemporary art” på Royal Academy of Arts.
Verkligen minns för att jag reagerade på deras installationer och tycker att det var grymma skulpturer.
Viss konst överraskar verkligen och känns BRA. Skapar en reaktion. Den konst som fastnar i minnet av någon anledning. Tycker de gör briljanta grejer. Fantastiska. Smarta.

Reagerar på samma sätt som några av kommentarerna till Resumés notis – att det inte står tydligt vart man hämtat inspirationen ifrån och på det sättet verkar ge sken av att det är en ny idé inför Blockets reklamkampanj (ovan).

Skuggfigurer i allmänhet var inte heller Noble & Webster först med. Kan det varit egyptier eller mayaindianer månntro. Ännu tidigare antagligen.
Men skuggfigurer inom konst och marknadsföring i synnerhet… Noble & Webster gissar jag hör till de som fått störst uppmärksamhet, nått största framgången, och som då även tillskrivs stor del av grundidén.

Men vilken konstutställning det var. Apocalypse…
Skulle vilja se den igen och ha många många fler timmar att spendera där.
Samla intryck och idéer.
Otroligt härligt, flummigt och givande.
(‘givande’..min inre Beavis & Butthead fnissar lite)

”Bättre än att ta en fika eller sitta på en pub och dricka öl för att ha en anledning att träffas och ses lite!”
– konstaterade vi efteråt.

Mer konst åt alla.
Oftare.

Hittar bara en minibild från The Guardian nu. Minns att ”högen” med deras eget skräp var riktigt stor.

The Undesirables by Tim Noble and Sue Webster

Hittade denna bilden på en blogg (klicka för källa). Real Life is Rubbish, Tim Noble & Sue Webster

HE/SHE, Tim Noble & Sue Webster

http://www.tate.org.uk Tate: Tim Noble and Sue Webster Dirty White Trash (With Gulls). 1998. Six months' worth of the artists' rubbish. Variable dimensions.

Från http://www.britishmuseum.org British Museum. Urk… Men innovationen och kreativiteten går det inte att argumentera emot... 'Tim’s mum bought some kittens three years ago. The cats started bringing in their prey almost every day. We collected their remains in a box marked with a skull and crossbones, which we called 'Dead Things'. Soon we had a few hundred rotting creatures – mice, rats, voles, even a squirrel and a toad. Walking through the British Museum, we were struck by the Egyptians’ use of mummification, their obsession with animals and animal parts, and how good at sculpture they were. And suddenly we knew what to do with our mummified animals!' Sue Webster

Kvalitetsvaruhuset John Lewis använde sig av konst som inspiration också – såg detta i kommentarerna till Resumés artikel.
Det kan knappast ha ansetts vara nytt då, 2007?

Jewellery photography och styling av modeller

Gillar idén med kontraster. Smycken, metall, slipade stenar – emot natursten, jord, mjukt, trä….eller annat kontrasterande material. Men, har aldrig fått det att fungera själv och aldrig sett någon annan lyckas med det heller inom smyckesfotografering.
Praktexempel: Vivienne Westwoods smycken på display i butik. Smycken, stenar, silver, på löv och trä……. – en jättebra idé – som inte funkar i verkligheten.
Smyckena försvinner, det blir plottrigt. Mönster i trä och löv blir lika framträdande som smyckena och det blir rörigt.

Vivienne Westwood "Get A Life" Palladium Jewelry Collection

Smyckesfotografering är svårt, men riktigt, riktigt roligt när det blir bra. I like it. A lot.
Vill hitta fler favoriter förutom mitt beloved perspex att fota på. Plexiglas på svenska. Eller plexiglass på amerikanska.
Har hittills inte hittat något som är bättre än det och det är verkligen inte alltid toppen med glasklar, blank, spegelyta till att sorters stenar, diamanter eller smycken.
Formica är inte heller bästa valet för närbilder även om det har fördelar. Möjligen att det är nummer två efter plexiglas i min åsikt på bakgrunder för smycken.
Sammet? Nope inte heller okej för de närbilderna som smycken ofta kräver.

Google:ade loss lite för att hitta fler bilder på det…

Spårar iväg lite från just smyckesfotografering och bakgrunder – till styling och val av modell.
Hittar Christina Hendricks som ‘face’ för kollektionen (ahaa det var därför hon var med på mingelbilder från eventet).
Vilket bra val. Tycker att hon passar Vivienne Westwood perfekt. Tillräckligt larger than life för att kunna bära upp statement jewellery.

Christina Hendricks for Vivienne Westwood

Den här bilden tycker jag är grym. Halsbandet och stilen på fotot ihop med Hendricks – jättebra.
Gillar tonen på fotot, kallt (ihop med den kalla metallen), mjukt ljus, hur bilden är beskuren, dov färgton i klänning, ögon och hår, ihop med läpptonen som går igen i bakgrunden. Enkel bakgrund som ger djup men inte tar någon uppmärksamhet.

Mycket roligare stylat än till exempel Tous kollektionsbilder med Jennifer Lopez.
Fattar inte vad som är upp med den tråkiga stylingen. Färgade enkla bakgrunder? Verkligen? Är det det roligaste de kunde komma på när de hyrt in JLo som säkert kostade en hel del dollars. Säger inget om fotokvaliteten – Ellen von Unwerth är säkert kanonbra på alla sätt – jag reagerar på stylingen, som jag antar kommer från Tous anlitade stylister mer än något annat.
Stylingen brukar inte ha med fotografen att göra.
(Ljussättning däremot – det svarar fotografen för).

Letade hos Tous för lite inspirationsbilder från den kollektionen men hittade inga, länkar till google istället för störst samling av bilderna jag förvånas över att ogilla.
Tycker till utan att känna till så vansinnigt mycket om Tous. Kanske passar det deras smycken alldeles ypperligt.
Men nääej…det ser billigt ut.
Enfärgade studiofonder KAN se roliga ut, med annorlunda användning av ljuset eller andra kreativa påhitt. Men med enkel ljusättning och skuggor på fonden som är nära fotoobjektet… ser småstadsporträttfotografmedegenfirmapå80talet-ut.

Skönt att inte alla gillar samma.

Kul idé att hänga inro i öronen. Oväntat.

Inrohängen och japanhatt

Tillägg. Resumé har ett klipp med behindthescenes.
Igen – förstår inte stylingen. Varför inte satsa lite högre. Räckte inte pengarna efter J-Lo fått betalt.