Adele

Har inte lyssnat så noga innan. Har hört att hon har en otrolig röst men låtarna har inte fastnat. Men IDAG blev jag ett fan.

Första refrängen vid 1.50. Och ungefär allt därefter. Och före.

Kan inte lyssna färdigt. Vill bara höra mer.
Sällan det känns som om instrumenten är i vägen för sången.

Ingen tjusig Queen’s English direkt men vilken sångröst. Och stämning.

Gillar hela paketeringen. Musikstilen, scenen, ljusättningen, hennes styling.

Herregu’ – hon är från To’tn’am! Nu är jag ännu mer imponerad.
Inte konstigt att hon har den dialekten. Hur kommer det sig att ‘ful’ engelska kan bli så elegant i sång?
Och skola i Croydon på det! Croydon…..som Frölunda Torg fast större. och smutsigare. Rökande småbarnsmorsor i träningsoveraller och blankt klet i håret till Croydon facelift-frisyrer. Unga tandlösa alkoholister à la halv/helkriminella ticket touts som potentiella ‘estranged fathers’. Not a place of great hope. And still. Jag minns värmen från hypnoterapisessionerna på Laurence’s holistiska skola och center…
Och så har Adele varit pluggkompis med Leona Lewis där. Who knew.
Extra häftigt med talang som inte curlats via föräldrars kontakter. #underdog och #winning. Gillart.

Contralto, nytt ord. Check på den.

Jewellery photography och styling av modeller

Gillar idén med kontraster. Smycken, metall, slipade stenar – emot natursten, jord, mjukt, trä….eller annat kontrasterande material. Men, har aldrig fått det att fungera själv och aldrig sett någon annan lyckas med det heller inom smyckesfotografering.
Praktexempel: Vivienne Westwoods smycken på display i butik. Smycken, stenar, silver, på löv och trä……. – en jättebra idé – som inte funkar i verkligheten.
Smyckena försvinner, det blir plottrigt. Mönster i trä och löv blir lika framträdande som smyckena och det blir rörigt.

Vivienne Westwood "Get A Life" Palladium Jewelry Collection

Smyckesfotografering är svårt, men riktigt, riktigt roligt när det blir bra. I like it. A lot.
Vill hitta fler favoriter förutom mitt beloved perspex att fota på. Plexiglas på svenska. Eller plexiglass på amerikanska.
Har hittills inte hittat något som är bättre än det och det är verkligen inte alltid toppen med glasklar, blank, spegelyta till att sorters stenar, diamanter eller smycken.
Formica är inte heller bästa valet för närbilder även om det har fördelar. Möjligen att det är nummer två efter plexiglas i min åsikt på bakgrunder för smycken.
Sammet? Nope inte heller okej för de närbilderna som smycken ofta kräver.

Google:ade loss lite för att hitta fler bilder på det…

Spårar iväg lite från just smyckesfotografering och bakgrunder – till styling och val av modell.
Hittar Christina Hendricks som ‘face’ för kollektionen (ahaa det var därför hon var med på mingelbilder från eventet).
Vilket bra val. Tycker att hon passar Vivienne Westwood perfekt. Tillräckligt larger than life för att kunna bära upp statement jewellery.

Christina Hendricks for Vivienne Westwood

Den här bilden tycker jag är grym. Halsbandet och stilen på fotot ihop med Hendricks – jättebra.
Gillar tonen på fotot, kallt (ihop med den kalla metallen), mjukt ljus, hur bilden är beskuren, dov färgton i klänning, ögon och hår, ihop med läpptonen som går igen i bakgrunden. Enkel bakgrund som ger djup men inte tar någon uppmärksamhet.

Mycket roligare stylat än till exempel Tous kollektionsbilder med Jennifer Lopez.
Fattar inte vad som är upp med den tråkiga stylingen. Färgade enkla bakgrunder? Verkligen? Är det det roligaste de kunde komma på när de hyrt in JLo som säkert kostade en hel del dollars. Säger inget om fotokvaliteten – Ellen von Unwerth är säkert kanonbra på alla sätt – jag reagerar på stylingen, som jag antar kommer från Tous anlitade stylister mer än något annat.
Stylingen brukar inte ha med fotografen att göra.
(Ljussättning däremot – det svarar fotografen för).

Letade hos Tous för lite inspirationsbilder från den kollektionen men hittade inga, länkar till google istället för störst samling av bilderna jag förvånas över att ogilla.
Tycker till utan att känna till så vansinnigt mycket om Tous. Kanske passar det deras smycken alldeles ypperligt.
Men nääej…det ser billigt ut.
Enfärgade studiofonder KAN se roliga ut, med annorlunda användning av ljuset eller andra kreativa påhitt. Men med enkel ljusättning och skuggor på fonden som är nära fotoobjektet… ser småstadsporträttfotografmedegenfirmapå80talet-ut.

Skönt att inte alla gillar samma.

Kul idé att hänga inro i öronen. Oväntat.

Inrohängen och japanhatt

Tillägg. Resumé har ett klipp med behindthescenes.
Igen – förstår inte stylingen. Varför inte satsa lite högre. Räckte inte pengarna efter J-Lo fått betalt.

iPhone app, hypen och Tommy Hilfiger

iPhone och MacBookAir och iPad hype. Börjar inte varumärket urvattnas? Så fort en trend blir common place håller den på att dö ut – en vanlig och gammal tumregel inom varumärkeshantering. Som Tommy Hilfiger.
När det börjar dyka upp kopior i vart och vartannat gathörn, stormarknader slumpar priser på riktiga varan, pris och tillgänglighet täcker plötsligt mer än väl efterfrågan.

Bodde i London och minns ett år att det var lite ball att få en Hilfiger gymbag som goodie bag på en festival utanför stan. Oväntat exklusivt vill jag minnas att det upplevdes som. Några år senare satt kopior eller äkta stöldgods eller reade plagg i blått, vitt och rött på varenda unge i Brixton.
”Stöldgods” inte för att just Brixton skulle vara en förort lagt åt det hållet, åh nej, enbart för att jag just där råkat bli vittne till stölder och sett det gå direkt till marknaden utanför. (Butiksvakten hade ensam inte en susning till chans att agera på det och självbevarelsedriften gjorde nog att han inte ens heller försökte. Neither did I som ögonvittne på första parkett).

Alla har en iPhone nu. Alla.
Nästan iaf. Så pass att det inte känns särskilt exklusivt.
De som har en säger sig inte kunna klara sig utan den.
Inte så mycket för att den används till att ringa eller smsa.
Men för att vara uppkopplad heeeela tiden. Och spela spel.

Men verkligen, börjar inte Apple bli som Tommy Hilfiger back in the day?

Först är det de som fattat hypen som hakar på, sedan alla deras kompisar (då slutar de som först fattat hypen att haka på), sedan sjunker priserna så alla som inte alls har användning (råd) för (med) en mediaarbetsdator (sportplagg i tre olika färger till vardags) har det – och det syns överallt ute i förorten……. steget till life-like kopior på gatorna i Brixton är inte ens ett steg bort längre.

Plötsligt är det som om alla vaknat upp och ‘ser’ att design är värt att betala lite mer för.

Stick ut och ha något annat lattjo istället – om man nu känner personlig definition ihop med sin dataaccessoar (och allt är del utav det personliga varumärket – det vet ju alla…).

Vad? I don’t know.
Själv vill jag ha något med riktiga knappar när det gäller telefon. Att kunna smsa med en hand, på språng, i farten – hur klarade vi oss innan?

Having said that…
Plants vs zombies och app:ar som den här ÄR roligt.

Appen håller koll på dagar kvar till mens.

Hur många dagar det är kvar till mens.