Pulkabacke istället för julefixande

Kom tillbaka igår efter julhelgen. Lägenheten är kaos.
Vill känna mig så där fri lös och ledig och ha reafyndande, städande och sovande bakom mig. Inte framför. Vill ‘känna lugnet’ och bara tycka att det finns all tid i världen till att hitta på en massa kul grejer.
Vill åka pulka.
Innehar numer inte mindre än två åkplappar. Slitna, men röda. Mamma hade kvar klenoderna och de fick följa med hem.
Just sayin. Jag är redo.

Who’s footing the sporty bill

Alltså. The Telegraph rapporterar om en snubbe som gjort ett base jump från ett berg i Antarktis.
Daredevil kallar de honom.
Det är förhållandevis enkelt att se att just denne man är sponsrad av Redbull. De ger honom vingar.
Men jag undrar hur det funkar med alla andra extremsportare, de som inte har egen spons, de som inte ligger i topp i världen alla tävlingar utan bara gör det, lever det, för att de gillar det. Vem betalar? Har ALLA extremsportare toppjobb som betalar fet lön som står för underhållet, utrustningen, resebiljetterna, boendet, liftkort, kläder, skor, hyran hemma, maten, you name it?
Lever de alla som säsongsarbetare, även i vuxen ålder, och lever på ”inget” en viss tid av året för att sedan kunna dra iväg och lufthoppa, skida, brädvågsåka, base jump:a, klättra coola berg?
Jag vill också base jump:a. Skida backe. Surfa våg. Dyka djupt. Flyga högt. Men hur, h u r skulle det vara möjligt utan en rejäl lottovinst?
Nope, förstår inte hur de får det att gå ihop, de som verkar hinna med och ha allt och leva sin sportdröm så gott som hela året.