whoami, bloggtrafik och skrivregler

Har funderat lite hit och dit på vad som kan få mig att skriva mera. Skriva i allmänhet. På papper. På data. Anything anywhere. ‘Få igång mig’ att börja skriva.
Tror det är en bra grej.
Skriva av sig.
Jag ordbajsar lätt FB-meddelanden och mejl i längder av mindre noveller.
Om jag har så många ord, tankar och mycket tyckande i mig borde det vara en bra idé med att regelbundet utlopp för det. Eller? Borde. Would’ve. Could’ve. Should’ve.

Om det inte finns någon bredvid mig som jag kan prata av mig med när något irriterar, inspirerar eller konfunderar – då kan jag skriva av mig – för att få ur mig känslan. Arbeta med tanken och känslan istället för att tappa bort den. Inte bra att gå och bära på inspiration utan att släppa ut den. Då kanske den aldrig kommer tillbaka till ytan igen.
Nej, jag tror det är bra att skriva. I brist på pratande. Eller som ett komplement.

Läser om bloggare som diskuterar tips för att ‘driva trafik’ till sin sida. Underhålla sina läsare. Vara trogen ämnet för sina läsares skull. Bestäm dig för ETT ämne och håll dig till det, på så sätt kan du slippa en hel del elaka kommentarer.
Att ens fundera i banorna om ”sina läsare” gör mig glad på ett lite skadeglatt sätt. Svennejantelagen som orsakar det i mig kanske. ”Vem fasen tror sig vara så läsvärd att de har ‘läsare’…höhö….”. Ungefär.

Har för lite kontakter i gymnasieåldern. Har inga kontakter där alls just nu när jag tänker efter. Tror att det skulle vara kul att ha. Är nyfiken. Hur funkar det där nu?
Har verkligen alla en blogg som de dessutom har krav på sig att vara populär med (dra trafik till)?
Vilken jädra stress det måste vara i så fall. Utöver den sedvanliga tonårsångesten.

Jag drar ifrån ämnet. Tänkte brainstorma lite om vad tusan jag reggar ännu en blogg för.

Tror jag att jag ska bli hooked på det och gilla det massor och upptäcka en massa nya roliga saker om mig själv och komma i kontakt med likasinnade människor som har intressen liknande mina?
Jag vill öva på att skriva.
Det är en ärlig och äkta ambition jag kan stå för. Not faking the funk med det uttalandet.
Jag stänger ner funktionen att sökmotorer ska kunna hitta ‘mig’. I alla fall till en början. Tänker att det mer än min egna lilla outlet.
Längtar inte alls efter att bli spammad eller få arga eller elaka kommentarer för något jag skrivit och inte tänkt igenom i 360grader innan jag tryckt på publiceringsknappen.
– Dumt att över huvudtaget krafsa ner ord på webben då kan tyckas men jag när en naiv tro på att om man håller sig lite i skymundan så stör man inte heller så många och då kan inte så många heller irritera sig högljutt. Plåster i förebyggande syfte.

Irriteras i magen på särskrivningar. Och dåligt språk. I de fallen utgår jag ifrån mig själv – dåligt språk enligt min erfarenhet, kunskap och uppfattning.
Irriteras på samma sätt i magen av dåliga bilder. Samma gäller där – det byggs på min egen erfarenhet och kunnande om rätt och fel och vad som ser ut som slarv och ignorans. Det känns inuti, fysiskt. Gör om – gör rätt. Varför göra fult om man kan göra fint.
Drivs av inspiration, avundsjuka och kreativitet.
Bra formuleringar, snygga formuleringar, smarta formuleringar, smart användning av kameravinkel, snygg bildkomposition och beskärning, bildanvändning som får en att ‘känna ….ååååh’. Får mig att känna avundsjuka och inspiration. Vill göra samma, vill klara samma, vill göra bättre, snyggare!
Vill få andra att reagera så som jag reagerar. Leta kickar. Ge och ta.

Filar på en presentation. Avskrivning och förtydligande. Inställning, ambition, attityd, bakgrund och vilja framåt. Filar lite till.

Informationsstress och Nya Tidens Teknik

En kille jag dejtade 1997 (tror i alla fall att det var ’97?), läste någon form av ingenjörsutbildning och skulle skriva uppsats om ”informationsstress”, hade han kommit på.

Det kändes så nytt. Samtida. Påläst.
Så ‘i tiden’. Smart. Framåtanda.

Internet var så gott som pinfärskt och ingen anade vad som skulle komma de närmaste åren. Möjligheterna som skulle komma. MÖJLIGHETERNA. Krascherna. Uppdateringarna. Nya affärsplaner. Nya företagsformer. Nya miljonärer. Nya sätt att kommunicera. Så mycket som aldrig funnits innan.

Stressen att hålla sig uppdaterad.

Var det ”stress” på 80talet för de som missat läsa morgontidningen och/eller kvällstidningen på liknande sätt?
Stress i samma kategori men i olika grader?

Jag reggade mina första bloggadresser 2006. Och jag var verkligen inte ”först med det senaste”. Om jag minns rätt var det ungefär då som det började vara en relativt allmän företeelse. Något var och varannan gjorde. Möjligt att det inte var vanligt då som det är nu men visst var det förbi den första hypen vid det laget.

En kompis nämnde stressen av facebook idag.
Viljan, tanken, åtgärden, hjälpen, ambitionen att  ”logga av” för att ”bli fri”.
Stänga ner sin profil för att ”den tar för mycket tid”. ”Ta en facebookpaus”.

En paus för att tänka tillbaka.
Jeeez….
1997 kändes ”informationsstress” som ett nytt ämne.
Roligt.

När jag jobbade som fotograf 2002 diskuterade vi vid fikabordet om det inte var dags att börja stava Internet med litet i. MS Word hade då -fortfarande- i sig att det var ett egennamn och skulle stavas med stort I. Kollegor på marknadsavdelningen fnulade på detta inför ett marknadsutskick. Åsikterna gick isär men de flesta tyckte att allting cyber varit med länge nog för att börja stava det med litet i. Ett stort steg om man är det minsta intresserad av stavning, copywritefrågor och språkanvändning.

Häftigt att tänka tillbaka. Inlärda behov.
Informationsstressen ändrar form organiskt, rör sig i vågor.

Gör vad du vill med din fejjanprofil. Använd FB på det sättet som passar dig. När blir stress stress, användande behov och behov missbruk?
Spinning out of control. Aldrig en bra grej. Out of control. Det hörs ju.
Behövs drastiska åtgärder som att radera sin profil? Går det inte att låta bli att logga in? Nej det är väl det som är missbruket i det hela dårå.
Hmmm. Tidstjuv. Ett annat uttjatat begrepp.

Informationsstressen ’97 känns komisk idag.
Fejsbokstress känns skrattretande i omgångar allaredan. Vågor av rapporter om hur företag och människor ska förhålla sig till zee Ansiktsbok. Ge det ett år, två år, problemrapporterna kommer i ny form, samma ämne med ändrade anledningar. Roligt. Intressant.

Går det att konsumera information behagligt, utan stress? Går det att vänja sig och göra det snyggt? Inget som är ett missbruk kan någonsin göras snyggt. Dricka, droga, röka, träna, äta, älska, leta kickar. Göra det snyggt. Utan att vara ett offer för behovet. Vara en glad användare med läget under kontroll. Går det att likställa fäjsbookande med rökning? Är vi i fejjans ’60 tal nu som när cigaretter var nytt? Kommer det komma de första hemska sjukhusrapporterna om fejjananvändning 2020?

Sure berrah. Ämnena som kroppen tar upp är inte samma och kanske kan kicken/lugnet/tryggheten i hjärnans upplevelse inte likställas men det är en intressant tanke just the same.