ont inuti

Jag hörde Duffy’s ‘Too hurt to dance‘ för första gången inne i en butik i centrala ‘stan’.
Insåg hur sällan och längesedan det är som jag läste eller hörde en text som kändes. Vilken konst det är att få till orden. Välja orden. Ord som känns. Ord som påverkar.

…If they call it heartache
why is the rest of my body aching
why is the rest of my body shaking…

Det var ganska nyligen jag hörde den.
Och idag snubblar jag in på svartrutas blogg igen på goteborgnonstop. Tror jag vill kolla hennes texter oftare. Vill citera igen bara för att jag tyckte det var så bra. Så fint. Så obehagligt. Om jag refererar ordentligt så borde det vara ok att citera väl?

”Det finns saker, och människor, som man aldrig borde ha utsatt sig för. Som man helt enkelt slutat minnas av den enkla anledningen att de är alldeles för jobbiga att komma ihåg. Efter ett tag bleknar även de djupaste såren och ser bara ut som skrubbsår i minnet.

Men det finns också situationer och platser som man inte på förhand kan räkna ut hur de skall påminna en. Och hur de på en minut gör att man ser blodet pumpa ut ur uppfläkt hud igen.

Ibland går jag en väg som bara går att se helt suddigt och som bara smakar tårar.
Trots att jag egentligen är ganska glad.
Och jag är i ett rum som är så litet och instängt att jag bara svettas.
Trots att det är luftigt och ljust och alldeles lagom varmt.
Och jag springer så fort till en hållplats att jag känner blodsmaken i munnen.
Trots att jag har gott om tid.
Och jag åker ett tåg som är så överfullt att det bara går att hyperventilera av ångest.
Trots att det är gott om sittplatser.
Och alltid svävar en dov känsla av saknad över alltihop.
Trots att jag aldrig tänker på honom nuförtiden.

Tre år av tårar, press och otillräcklighet parat med oändligt mycket svek och sorg. Många år till sedan dess.
Tydligen inget man gör sig av med i första taget.”

http://www.goteborgnonstop.se/2010/12/07/saker-som-inte-gar-over/

Relationer och vad jag inte vill ha

Oj vad den här bloggposten var bra – upprepar rakt av. Jättebra.

http://www.goteborgnonstop.se/2010/12/08/vad-jag-inte-vill-ha/

Jag vill inte ha en 24-åring med de bästa av ambitioner att vara så mycket MAN det någonsin går. Snuskiga sms med böner om bilder på mina bröst gör det helt enkelt inte för mig.

Jag vill inte ha någon som funderar över om han egentligen är homosexuell.

Jag vill inte ha någon som lagar fantastisk mat men som inte förstår att det blir disk kvar efteråt.

Jag vill inte ha någon som anser att den bästa tiden för sex är när man släckt ljuset och ställt klockan sju timmar senare, och sällan annars.

Jag vill inte ha någon som när man redan ramlat över gränsen till förälskelse talar om att han skall bli pappa med sitt ex om ett halvår.

Jag vill inte ha någon som har blivit så sviken när han var liten att han sedan kan skylla vilken idiothandling som helst på det, och begär att jag ska förstå det.

Jag vill inte ha någon som planerar att dra jorden runt på ett halvår eller flytta till en annan stad snart.

Jag vill inte ha någon som uppvaktar fint tills frågan om framtida barn kommer upp och sen drar sig ur, försiktigt, med orden ”jag är färdig med det”.

Jag vill inte ha någon som vägrar att kolla en fotbollsmatch en sunkig söndag, men inte heller någon som inte fattar att det är livsviktigt att se vissa konserter.

Jag vill inte ha någon som har synpunkter på hur det ser ut i mitt hem om han inte tänker vara delaktig.

Jag vill inte ha nån som kräver att jag vet exakt hur jag vill ha min framtid.

Men om man bortser från de här små invändningarna så vill jag väl ha nån, såklart. Så småningom?.

Hur svårt kan det vara?