Fotografera olycksplatser

Kan förstå att fotografer ses som ett otyg på brottsplatser.
Som om de alla gått in i ett paparazzi-mode och knuffas som hidioter för att få till en bra bild istället för att hjälpa till eller se till att hålla sig ur vägen.

Minns fortfarande, och kommer troligen aldrig glömma, när jag stod stel och tittade på tv:n när bilder från 9/11 kablades ut på dagen och tänkte att nu tittar vi på starten av 3e världskriget…
Flera i lunchrummet klagade högljutt på ‘de där jävla fotograferna’ som ibland skymtades i bild, och ‘folk som slänger upp sina jäkla kameror va fan är det med dem’, ‘idioter!’.

Jag undrade snarare vart håller alla fotografer hus??!
Varför får vi inga bättre bilder NU?!
Skicka in någon! Ge oss mer info!
Ge oss BILDER på vad som händer så vi kan se och fatta vad som står på!!

Det provocerar att det skulle vara en människa i närheten av en tragedi som mest bryr sig om sin egen kamera och att ‘få en bra bild’ – att gotta sig i – kan det tolkas som. Det finns säkert den aspekten på det också. Precis som alla människor är olika så har varenda person som slänger upp sin mobilkamera, kompaktkamera, jobbkamera – olika bakgrunder och olika åsikter om varför de reagerar just så när något inträffar framför dem.

Jag har mer åsikten att värdet av informationen som bilder kan ge är värt så otroligt mycket mer än att lägga energi på att svära åt eventuella tragedihungriga svennebanan som är ‘i vägen’. De kan vara hur patetiska och otrevliga (mediekåta) som helst i sin person – men värdet av deras irriterande fotande kan överskrida till att betyda så mycket mer.

Varenda hjärtskärande bild som tagits om vad som hänt i Norge är det någon som har fotat. Bilder trollas inte fram utav magi utan att någon faktiskt stått och tryckt på avtryckaren just i ett visst ögonblick. Att LÄSA att flera är dödade, sårade, att folk gråter är inte i närheten så starkt som att få SE det. När vi människor får SE något – då kan vi börja att verkligen ta det till oss.

Tänkte på detta när jag ser bilderna från Oslo.
Till exempel han som sprang in i en byggnad precis efter bomben utlösts för att leta efter folk – och har sin kamera framför sig i högsta hugg när han springer igenom trasiga korridorer.
”Va fan är det som drar upp kameran i ett sånt läge?? Och springer med den samtidigt som han filmar?!”
Samtidigt – det ÄR viktig information som han fått ut till allmänheten och kanske även polisen tack vare det. Att faktiskt få se hur det såg ut, (i det här fallet-) förödelsen. Inte enbart att alla som inte var där ska kunna få, kunna tvingas få, en uppfattning om hur det såg ut – utan även ett värde i att kanske vara ledtrådar till polis inför utredningen.
…En del av mig är ändå intresserad av att höra hur han själv tänkte när han säger att han ‘bara reagerade spontant utan att tänka efter’; springer in i ett sönderbombat hos och drar upp sin kamera när han letar efter skadade människor…

Har vi ‘kommit så långt’ med sociala medier, bloggar, twitter osv osv att vi ‘lärt oss vikten av att dokumentera allt’, oavsett vem vi är, var vi är, oavsett situationen – att det sitter i ryggraden vid det här laget – att kameran kommer alltid fram? Är det kanske snarare att se som norm att kamera i någon form är något man ALLTID har med sig och ALLTID använder om något händer i dagsläget? Och även om det inte händer något så ska även det dokumenteras…
Alla chockas olika och reagera olika när något händer framför dem. En del blir apatiska. Någon vill fly där ifrån. Några vill gå närmare och se mer. Några börjar ‘jobba’ för de har det i ryggraden att man har en skyldighet att dokumentera när något inträffar….

När jag ser ett konstobjekt t ex så reagerar jag nästan alltid med att, innan jag ens inser det själv, börja ‘se efter’ hur skuggor och ljus faller över materialet och formen, hur formen och linjer ser ut och vad som är en bra vinkel av det och en mindre tilltalande sida – ‘arbetsskada’.
Övertygad om att de som arbetat länge med fotojournalistik har/får en liknande situation av en händelse som inträffar framför dem. Inte tänka – bara veta att det är ‘jobb’ som gäller och att det är viktigt att det blir bra.

Komma ihåg att alltid alltid alltid vända på frågeställningar.
Hur vore det om INTE ‘de där irriterande fotograferna’ levererade bilder så vi alla andra hade något att SE och kunna relatera till. Tidningar och webbsidor med endast text… Eller tecknade illustrationer på sin höjd.

Sedan finns det ingen som helst ursäkt för att trycka upp objektiv i ansiktena – som en kamerasugpropp som verkar skandera ‘luften är fri, luften är fri’ – rätt i ansiktet på sörjande människor. Tänker både på bilder från Norge nu och även utanför Amy Winehouse’ hus när hennes vänner och familj var dit.
Kamera och fotograf’högen’ ser långt ifrån respekterande ut alla gånger. Osmakligt.

Norge och fåfängans patetiska ansikte

Tittar på bilderna på ansikten från de identifierade döda eller saknade i Norge.
Vackra, glada människor i blandade åldrar. Tittar in i deras ögon och får liksom en idé om deras olika liv bakom ögonen. Alla med intressen, familjer, personer de tycker om, saker de tycker om att göra.
Alla med liv. Liv fyllda av LIV.

Hur hur hur i helvete kan någon titta på dessa – och döda dem? HUR???
Levande människor. Levande.
LETA UPP dem för att döda dem. Jaga dem. Lura dem. Skjuta dem i ryggen.
Det är anledningen till att jag får se dem på nyhetswebbsidor – att de dödats. Av en annan människa. Av en och samma människa.

Varenda människa i listorna med namn på dödade personer har någon form av familj eller annan släkt, vänner, bekanta, nyligen träffade vänner, gamla vänner som betytt mycket och har varma minnen av dem. Jag tänker ‘som i ackumulerande räknetermer’ om hur många människor och relationer i någon form en person har omkring sig i sitt liv…. och det blir så förbannat stort… Dominoeffekt som bara faller och sprider sig utåt i alla riktningar. De som känner någon som känner någon som de sörjer. De är så otroligt många fler än bara de allra närmaste som drabbas. Hjärnan kan inte ta in det.
Tittar på deras olika klädstilar, vilken sort människa de verkar ha varit, någon gillade nog nytechno mer, någon annan ser ut mer som ‘sporttypen’, någon av de unga ser ut som de kanske inte hittat sig själv än – men de ser så vackra och levande ut ALLIHOP fanimej. Olika åldrar. Vuxna. BARN. TONÅRINGAR.

Läste i VG bl a att han hade vägrat bli fotad av polisen. Rackarns att polisen till slut gått med på hans ‘vägran’. Hade hellre sett ett eländigt mug-shot på honom som kunde spridas över världen istället för det som han själv valt ut att inkludera i sitt ”presskit”. Har han ens lov till att vägra ett polisfoto, jag hade nog trott att det var tvingande. Hoppas verkligen inte att det är något som helst ‘daltande’ med honom bara för att han är så otroligt mycket i rampljuset och polisen skulle bli attackerad från alla håll ifall han blev felaktigt behandlad på något sätt. Inget för att påverka vad han – med all säkerhet – kommer yla om inifrån fängelset längre fram via sin advokat.

Tycker närapå att det tog, och har tagit, och fortfarande tar, lite för lång tid innan det grävts upp gammal skit om honom som kan läckas till media och ut på nätet. Alldeles för mycket i mina ögon som fortfarande kommer från hans eget ”presskit”. Säkerligen att de (polisen) håller på för fullt och hackar isär hans dator bakom utredningskulisserna men jag tänker på allt annat. Det digitala spåret en människa lämnar efter sig. Vart håller alla vardagshackare hus som kan rota fram skit? Bekanta som anonymt kan skvallra och grusa hans narcissistiska marknadsföringsplan. Några foton – som han inte verkar ha valt ut själv från sina fotosessions – har kommit ut från hans barndom. Vill se mer sånt. Rotande i hans person som han inte har det minsta ‘kontroll’ över. (För honom ett- ) Oförutsett rotande. Sänk honom. Sänk hans person.
Vart är alla pinsamma passbilder? Körkortsbilder? Dåliga id-bilder från hans gymkort?

Varenda jäkla gång de där bilderna – från vad jag gissar är ”en dag i studion” på en billig studio där han bokat upp sig i ‘ett annat land för att inte väcka misstanke’ – så tänker jag bara på fåfängan bakom. Kan bara ”se” fåfängan. Solat innan? SOLAT?! Sminkat sig? Anas det lite lipgloss månne. Pumpat gym i några dagar i sträck innan?
Om det är ‘hans snyggaste’ som han visar upp i de bilder han själv valt ut – hur ser han då ut ‘annars’ med sitt stripigt tunna hår och runda kinder?
Dessa metrosexuella tips, som plockat direkt från en site för manlig stil. Helt jävla otroligt. Som om Hitler inkluderat ett parti i sin marknadsföring om hur han sköter morgontoaletten och rakar sin lilla musche med precision och metodik.

Det blir så fantastiskt förminskande.

En så vidrig person. En så vidrig persona.
Och föreställa sig fåfängan framför spegeln. Det blir absurt.
Ideologin är inte SÅ stark att det förtar från tiden att ‘pilla med det egna utseendet’…

Läste för längesen Stephen Fry (stor författarfavorit) som skrev utförligt om just Hitler och hans finslipade mustasch. Hur mycket arbete som måste ligga bakom den i sammanhanget. Driva ett krig och massmord av folkgrupper. Men alltid med det egna utseendet ‘på plats’. Det har stannat hos mig. Jag hade nog inte sett det så innan dess, inte tänkt på det. Han skrev ett långt inlägg om Hitler och hur mycket tid det måste ligga bakom denna mustasch. Rakningsprocessen – bara en sån sak. Något han, till synes, lade tid på och var noga med – innan han gick ut och beordrade avrättning av (miljontals) andra levande människor han aldrig hade träffat.
Personen bakom vidrigheterna blir så förbannat liten i sammanhanget. En fåfäng snubbe på glid (det är alltid en snubbe…) som pillar med sitt eget lilla utseende framför morgonspegeln och beundrar sig själv och tycker att alla andra ska vara som honom. Och. Går så långt som till att FAKTISKT mörda andra människor och tror sig gömma sig bakom en egen hittepåideologi för att rättfärdiga det för sig själv.

Kan inte greppa det.