Nya Tekniken och common decency

Om du tycker att någon i din närhet blir som uppslukad vid datorn, fundera på varför. Om du är den som hellre väljer laptopens skärm än kompisen i soffan, fundera på varför. Jag tror inte att svaren är helt självklara, men gissningvis hittar du förklaringen i relationerna, inte i tekniken.

http://www.dn.se/blogg/pawebben/2010/12/16/min-affar-med-internet-8735/

True that.

I och för sig tycker jag det är förbannat irriterande när någon sitter och smsar eller grejar med sin dator rakt framför näsan på pub/fika/middag/annat socialt umgänge utan att åtminstone försöka sköta det i smyg bort ifrån det fysiska sällskapet. Om något kan signalera att the present company inte är viktigt – så är det det.

I övrigt tror jag det kan ligga mycket i ovan citat. Tekniken får skulden när det egentligen är den mänskliga relationen det handlar om.
Ex. Facebook är överjävligt – men det är inte Facebook i sig utan vad man gör med sidan, och när.

Hörde för ett tag sedan en lång och tråkig historia om ett par där killen bara stängde in sig och spelade World of Warcraft hela tiden. Samtidigt påstod han sig vilja skaffa barn. Han vägrade prata om vad som låg bakom hans beteende eller ens närma sig det faktum att deras relation inte var så bra. Alla historier har två sidor så klart men för en utomstående kan det kännas tydligt att problemet ligger inte i WOW:s onlinegamelajvande utan snarare i mognadsprocesser och relationen. Tror inte det är ovanligt att symtomet får ”skulden” istället för problemet. Just a thought och inlägg i debatten.

Informationsstress och Nya Tidens Teknik

En kille jag dejtade 1997 (tror i alla fall att det var ’97?), läste någon form av ingenjörsutbildning och skulle skriva uppsats om ”informationsstress”, hade han kommit på.

Det kändes så nytt. Samtida. Påläst.
Så ‘i tiden’. Smart. Framåtanda.

Internet var så gott som pinfärskt och ingen anade vad som skulle komma de närmaste åren. Möjligheterna som skulle komma. MÖJLIGHETERNA. Krascherna. Uppdateringarna. Nya affärsplaner. Nya företagsformer. Nya miljonärer. Nya sätt att kommunicera. Så mycket som aldrig funnits innan.

Stressen att hålla sig uppdaterad.

Var det ”stress” på 80talet för de som missat läsa morgontidningen och/eller kvällstidningen på liknande sätt?
Stress i samma kategori men i olika grader?

Jag reggade mina första bloggadresser 2006. Och jag var verkligen inte ”först med det senaste”. Om jag minns rätt var det ungefär då som det började vara en relativt allmän företeelse. Något var och varannan gjorde. Möjligt att det inte var vanligt då som det är nu men visst var det förbi den första hypen vid det laget.

En kompis nämnde stressen av facebook idag.
Viljan, tanken, åtgärden, hjälpen, ambitionen att  ”logga av” för att ”bli fri”.
Stänga ner sin profil för att ”den tar för mycket tid”. ”Ta en facebookpaus”.

En paus för att tänka tillbaka.
Jeeez….
1997 kändes ”informationsstress” som ett nytt ämne.
Roligt.

När jag jobbade som fotograf 2002 diskuterade vi vid fikabordet om det inte var dags att börja stava Internet med litet i. MS Word hade då -fortfarande- i sig att det var ett egennamn och skulle stavas med stort I. Kollegor på marknadsavdelningen fnulade på detta inför ett marknadsutskick. Åsikterna gick isär men de flesta tyckte att allting cyber varit med länge nog för att börja stava det med litet i. Ett stort steg om man är det minsta intresserad av stavning, copywritefrågor och språkanvändning.

Häftigt att tänka tillbaka. Inlärda behov.
Informationsstressen ändrar form organiskt, rör sig i vågor.

Gör vad du vill med din fejjanprofil. Använd FB på det sättet som passar dig. När blir stress stress, användande behov och behov missbruk?
Spinning out of control. Aldrig en bra grej. Out of control. Det hörs ju.
Behövs drastiska åtgärder som att radera sin profil? Går det inte att låta bli att logga in? Nej det är väl det som är missbruket i det hela dårå.
Hmmm. Tidstjuv. Ett annat uttjatat begrepp.

Informationsstressen ’97 känns komisk idag.
Fejsbokstress känns skrattretande i omgångar allaredan. Vågor av rapporter om hur företag och människor ska förhålla sig till zee Ansiktsbok. Ge det ett år, två år, problemrapporterna kommer i ny form, samma ämne med ändrade anledningar. Roligt. Intressant.

Går det att konsumera information behagligt, utan stress? Går det att vänja sig och göra det snyggt? Inget som är ett missbruk kan någonsin göras snyggt. Dricka, droga, röka, träna, äta, älska, leta kickar. Göra det snyggt. Utan att vara ett offer för behovet. Vara en glad användare med läget under kontroll. Går det att likställa fäjsbookande med rökning? Är vi i fejjans ’60 tal nu som när cigaretter var nytt? Kommer det komma de första hemska sjukhusrapporterna om fejjananvändning 2020?

Sure berrah. Ämnena som kroppen tar upp är inte samma och kanske kan kicken/lugnet/tryggheten i hjärnans upplevelse inte likställas men det är en intressant tanke just the same.