It’s not quite cricket, is it? Cricket vs. rugby

Brukade säga att jag inte skulle flytta från England eller U.K innan jag lärt mig reglerna i cricket.
Stod som au pair frågande och förundrad när lillkillen i familjen spelade med sin skolklass. Kritvita kläder till en början, rejält med gräsfläckar mot slutet.
Flera år senare lyssnar jag lika frågande och förundrad till jobbkollegors prat om olika poäng hit och dit och olika lags chanser att vinna – på ett sätt som jag associerar med fotboll eller möjligen ishockey.
Fattar det inte. Nope. Icke.
A gentleman’s game. Känner ingen spontan lockelse till det mer än den vanliga känslan av att vilja förstå vad det är som drar så väldigt mycket folk, vad är det som engagerar så många, vad det är vi i Sverige inte greppat (än?), vad är det som är roligt?
Vill förstå det för att kanske själv få känna mig lite mer delaktig?

Som det är nu – jag är helt frågande. De har segerdanser, ett lag dansar tydligen ”vattenspridaren” när de tagit viktiga poäng. Det kan jag relatera till.

Undrade vad The Ashes var som stod högt upp som en egen rubrik på större GBtidningar. Ahaaaaaaa. Cricket.

Undrar om det krävs att få det med frukostgröten som toddler för att fatta reglerna från grunden?

Kan visserligen relatera mer till cricket än till rugby rent visuellt. (Apropå att bland annat Oz har bra lag).
Vuxna STORA män som slänger sig efter andra vuxna mäns STORA lår och shorts och håller sig fast, vill inte släppa taget för all ale i öltappen på puben, håller sig fast med starka armar, för drottning och fosterland. Det kommer nog aldrig gå mig helt ogenerat förbi. Enklare att ”ta till sig” den lugnare sportvarianten med något mer begränsad kroppskontakt i cricket, frågan är om de ens svettas över huvudtaget(?). Lite renare, lite mer gentlemannaaktigt, indeed.
Det är något med att det ska vara ”manligt” med rugby som får en rejäl bitch-slap i samma ögonblick som en stor man hänger sig fast i snopphöjd på en annan stor man.
Även en killkompis som är gay sa sig bli generad vid en live rugbymatch, åsynen av manliga skrev som lyftes upp i luften ihållandes shortsens sidsömmar som stramade avslöjande.

Går utövarna av rugby med sina stora starka kroppshyddor att kombinera med stilen och attityden hos cricket? Skulle det kunna bli den ultimata sporten att beskåda tro. #totallyobjectifyingmenrightnow

Who’s footing the sporty bill

Alltså. The Telegraph rapporterar om en snubbe som gjort ett base jump från ett berg i Antarktis.
Daredevil kallar de honom.
Det är förhållandevis enkelt att se att just denne man är sponsrad av Redbull. De ger honom vingar.
Men jag undrar hur det funkar med alla andra extremsportare, de som inte har egen spons, de som inte ligger i topp i världen alla tävlingar utan bara gör det, lever det, för att de gillar det. Vem betalar? Har ALLA extremsportare toppjobb som betalar fet lön som står för underhållet, utrustningen, resebiljetterna, boendet, liftkort, kläder, skor, hyran hemma, maten, you name it?
Lever de alla som säsongsarbetare, även i vuxen ålder, och lever på ”inget” en viss tid av året för att sedan kunna dra iväg och lufthoppa, skida, brädvågsåka, base jump:a, klättra coola berg?
Jag vill också base jump:a. Skida backe. Surfa våg. Dyka djupt. Flyga högt. Men hur, h u r skulle det vara möjligt utan en rejäl lottovinst?
Nope, förstår inte hur de får det att gå ihop, de som verkar hinna med och ha allt och leva sin sportdröm så gott som hela året.