Kapten Röd och Göteborg

Kan inte bestämma mig. Ändra tema eller inte. Nu har jag P2. Tittar på Chateau (vill hellre ha menyn på höger sida, annars ett toppentema. Gillar t o m namnet. Fast några bilder börjar ‘hoppa omkring’ och lägga sig bredvid varann och kräver lite fixande), Mystique (har seriffer i brödtexten och det har fortfarande inte funkat att byta ut typsnittet här..). Anyway.

Det slår aldrig fel, varenda gång jag befinner mig under bron nere vid härliga Röda Sten så dämpas hela upplevelsen genom känslan av att befinna sig mitt i och under ett smutsregn. Picknick, mysdejt, ölhäng, powerwalk’s. Lika maffigt som det är att ha en fet bro över sig med tung trafik, lika mycket blir bilden av det knockad på sned med direkta vetskapen om skiten som oundvikligen ramlar ner ifrån den. Måste vara fler som tänker på det? No? Vågar knappt lyfta det. Varenda gång offentligtoalettpubtoabajamajahygien diskuterats har jag fått veta saker jag helst inte vill veta om nära vänner och lösa bekanta. Bättre att inte fråga. Leva i ovissheten om ‘hur andra gör’ och ‘vad som är normalt’. I gänget där flera inte lägger toapapper på sitsen på offentliga toaletter eller tycker det är jobbigt när tvålen är slut – så misstänker jag att jag är ensam om att känna att luften är lite skitigare just när man sitter och picknickar under en tungt trafikerad motorled.
‘Mäh! Det är ju så högt upp i luften!’ är ett ”argument” jag kan höra utan att fråga om det (…och då påverkar det inte marken under där vi sitter och äter….hmmm).

MEN. Gillar Majorna. Gillar Röda Sten (trots trafikledsföroreningar).
Det är Göteborg. På bästa sätt.
Kulturen. Musiken. Kreativiteten.

Vilken jäkla stämning det var i fredags när Kapten Röd hade releasefest för sin andra och 2011års skiva. Som om Majorna gått man ur huse ner till festtältet vid vattnet. Alla åldrar. Barn. Äldre. Mitt emellan. Olika stilar. (Fast mest soft, laid back, hip hop reggae, chill, NORMAL stil).
Känner att jag upptäckte Kapten Röd där.
Har läst om honom innan men inte lyssnat så mycket – innan det lät som en toppenidé att gå på releasefestpartyminiGbgreggaefestival nere vid Röda Sten.

Hoppas de bokar upp honom i sista minuten till Way Out West i år.
Innan har jag hållit tummarna att Syster Sol skulle dyka upp där som bokad. Nu hoppas jag på båda. Vilken rackarns toppfestival det blir i år. Galet.

Kapten Röd – 1.000.000 Nollor

Kapten Röd – Saknade Vänner

Kapten Röd – Blommor Vid Oscarsleden

Kapten Röd releaseparty RödaSten (poor sound in the clip!)

Hur bäst editera ljud i efterhand när inte kompaktkameran klarar konsertvolym? En punkt till to-do-listan att ta reda på.

KaptenRöd releasefest Röda Sten

Nya Tekniken och common decency

Om du tycker att någon i din närhet blir som uppslukad vid datorn, fundera på varför. Om du är den som hellre väljer laptopens skärm än kompisen i soffan, fundera på varför. Jag tror inte att svaren är helt självklara, men gissningvis hittar du förklaringen i relationerna, inte i tekniken.

http://www.dn.se/blogg/pawebben/2010/12/16/min-affar-med-internet-8735/

True that.

I och för sig tycker jag det är förbannat irriterande när någon sitter och smsar eller grejar med sin dator rakt framför näsan på pub/fika/middag/annat socialt umgänge utan att åtminstone försöka sköta det i smyg bort ifrån det fysiska sällskapet. Om något kan signalera att the present company inte är viktigt – så är det det.

I övrigt tror jag det kan ligga mycket i ovan citat. Tekniken får skulden när det egentligen är den mänskliga relationen det handlar om.
Ex. Facebook är överjävligt – men det är inte Facebook i sig utan vad man gör med sidan, och när.

Hörde för ett tag sedan en lång och tråkig historia om ett par där killen bara stängde in sig och spelade World of Warcraft hela tiden. Samtidigt påstod han sig vilja skaffa barn. Han vägrade prata om vad som låg bakom hans beteende eller ens närma sig det faktum att deras relation inte var så bra. Alla historier har två sidor så klart men för en utomstående kan det kännas tydligt att problemet ligger inte i WOW:s onlinegamelajvande utan snarare i mognadsprocesser och relationen. Tror inte det är ovanligt att symtomet får ”skulden” istället för problemet. Just a thought och inlägg i debatten.