ont inuti

Jag hörde Duffy’s ‘Too hurt to dance‘ för första gången inne i en butik i centrala ‘stan’.
Insåg hur sällan och längesedan det är som jag läste eller hörde en text som kändes. Vilken konst det är att få till orden. Välja orden. Ord som känns. Ord som påverkar.

”…If they call it heartache
why is the rest of my body aching
why is the rest of my body shaking…”

Det var ganska nyligen jag hörde den.
Och idag snubblar jag in på svartrutas blogg igen på goteborgnonstop. Tror jag vill kolla hennes texter oftare. Vill citera igen bara för att jag tyckte det var så bra. Så fint. Så obehagligt. Om jag refererar ordentligt så borde det vara ok att citera väl?

”Det finns saker, och människor, som man aldrig borde ha utsatt sig för. Som man helt enkelt slutat minnas av den enkla anledningen att de är alldeles för jobbiga att komma ihåg. Efter ett tag bleknar även de djupaste såren och ser bara ut som skrubbsår i minnet.

Men det finns också situationer och platser som man inte på förhand kan räkna ut hur de skall påminna en. Och hur de på en minut gör att man ser blodet pumpa ut ur uppfläkt hud igen.

Ibland går jag en väg som bara går att se helt suddigt och som bara smakar tårar.
Trots att jag egentligen är ganska glad.
Och jag är i ett rum som är så litet och instängt att jag bara svettas.
Trots att det är luftigt och ljust och alldeles lagom varmt.
Och jag springer så fort till en hållplats att jag känner blodsmaken i munnen.
Trots att jag har gott om tid.
Och jag åker ett tåg som är så överfullt att det bara går att hyperventilera av ångest.
Trots att det är gott om sittplatser.
Och alltid svävar en dov känsla av saknad över alltihop.
Trots att jag aldrig tänker på honom nuförtiden.

Tre år av tårar, press och otillräcklighet parat med oändligt mycket svek och sorg. Många år till sedan dess.
Tydligen inget man gör sig av med i första taget.”

http://www.goteborgnonstop.se/2010/12/07/saker-som-inte-gar-over/