Holly Valance säger det oväntat bra

Läser skvaller på DailyMail och ramlar in i en note om Holly Valance.

Kul att bli positivt överraskad – där det känns väldigt oväntat.

Tre utklipp som det känns som om jag kunde sagt själv:

Routine is my biggest enemy.
The idea of working in an office every day is the definition of hell to me. Every day has to be different for me, otherwise I start to feel suffocated. I would never buy a holiday house, because I don’t like anywhere enough to keep going back to it. As long as I’m moving forward like a shark I know I’ll be OK.

(Så sant. Ser till vilka jobb jag trivts i, och vilka som sugit livsgnistan ur mig…)

Those two years went by in a blur. People tell me about amazing things that happened to me and I’ve no recollection at all. I was completely exhausted, running on auto-pilot. I was incapable of even making myself a sandwich. I’d turned into a zombie.
(Gäller både när jag jobbat med det jag vill och brunnit för, men utan att ha en balans i livet i övrigt, jobbet var allt. Och när jag gått på knäna i enformiga ‘döda’ kontorsjobb som varit fel för mig på alla sätt men jag ändå försökt mitt bästa för att passa in. Åren blir suddiga. Inga händelser som sticker ut. Förlorade år (i jakten på att live life to the fullest så är det sistnämnda en total low-point).)

I can be a real team player, but in terms of the creative stuff I don’t like to do things by committee. If I succeed, it’s down to me. If I fail at something, I have no one else to blame, and that’s fine with me.

(True that sistah! Jag har medvetet fått öva in i mitt eget huvud att jag faktiskt inte är så mycket ensamvarg som jag själv trott innan, att jag faktiskt mår bra av och blir mer energifylld ihop med delat ansvar för uppgifter med andra människor. Men när det kommer till kreativa skapelser – där vill jag fortfarande stå som ensam utförare. Något annat känns inte ”ärligt” ~ som något man kan stå för och helhjärtat känna inför).

Well put there, Holly.

Annonser

James – gig i Royal Albert Hall – what did I miss?

Jag är svag för any upplevelse live. När det liksom ‘händer något’ och ‘alla blir en tillsammans’.
Energin i enhetligheten.
(Antar det det egentligen är det som är grejen med fotbollsfans och whatever egentligen…)

Har hört om James som ett band med hardcorefans men aldrig fattat grejen eller egentligen brytt mig om att ta reda på något om dem. Min grundinställning är att om något är bra (i mina ögon/öron) – då kommer jag automatiskt att reagera o ta reda på mer efter eller när jag hört talas om det.

Det har inte hänt med James. Alls. Har inte ens kunnat placera in dem i ett tidsperspektiv.

Och så såg jag detta på youtube.
What did I miss?

Som att se en sekt utifrån och inte fatta grejen.
Blev för första gången nyfiken på att veta mer.
Och. Ahaaaaa. De är Morrissey descendants.
Det förklarar saken lite mer, både med genre och hardcorefans.
80-90tal och UK var deras ‘storhetstid’.
Det förklarar det ännu mer, varför bara ‘äldre än jag’ är de som jag hört nämna dem.

Jag placerar dem i breda genren av ‘you had to be there’ för att uppskatta dem, tänker jag. En del band upptäcker man i efterhand, trots att man inte hade ‘musikåldern inne’ när de slog igenom (ex Rolling Stones). En del band stannar kvar med de fansen de hade ”då”, och växer vidare/upp med dem, och inte så många fler (ex James).

Kul att känna till lite sådana band ändå. Som att ha lite koll på en underground kult som bara invigda har koll på. Känna till det, även om man inte är del av det eller deltar själv.

Spotifyar …. och inte en enda låt verkar fastna. Varken stör eller berör. Möjligen stör efter ett tag. Som lite creddigare hissmusik.. Check på den. Då vet jag.

Gott att man kan tycka så olika ändå.

Steve Jobs

”And it comes from saying no to 1,000 things to make sure we don’t get on the wrong track or try to do too much. We’re always thinking about new markets we could enter, but it’s only by saying no that you can concentrate on the things that are really important.”

”You can’t just ask the cutomers what they want and then try to give that to them. By the time you get it built, they’ll want something new.”

”You think I’m an arrogant [expletive] who thinks he’s above the law, and I think you’re a slime bucket who gets most of his facts wrong.”
Answering a New York Times reporter who asked about his health, 2008

”Design is not just what it looks like. Design is how it works.”

http://www.telegraph.co.uk/technology/steve-jobs/8811892/Steve-Jobs-in-his-own-words.html

Och en massa annat bra:
http://www.telegraph.co.uk/technology/steve-jobs/8809997/Steve-Jobs-dies-live-blog.html

http://www.telegraph.co.uk/technology/steve-jobs/