Holly Valance säger det oväntat bra

Läser skvaller på DailyMail och ramlar in i en note om Holly Valance.

Kul att bli positivt överraskad – där det känns väldigt oväntat.

Tre utklipp som det känns som om jag kunde sagt själv:

Routine is my biggest enemy.
The idea of working in an office every day is the definition of hell to me. Every day has to be different for me, otherwise I start to feel suffocated. I would never buy a holiday house, because I don’t like anywhere enough to keep going back to it. As long as I’m moving forward like a shark I know I’ll be OK.

(Så sant. Ser till vilka jobb jag trivts i, och vilka som sugit livsgnistan ur mig…)

Those two years went by in a blur. People tell me about amazing things that happened to me and I’ve no recollection at all. I was completely exhausted, running on auto-pilot. I was incapable of even making myself a sandwich. I’d turned into a zombie.
(Gäller både när jag jobbat med det jag vill och brunnit för, men utan att ha en balans i livet i övrigt, jobbet var allt. Och när jag gått på knäna i enformiga ‘döda’ kontorsjobb som varit fel för mig på alla sätt men jag ändå försökt mitt bästa för att passa in. Åren blir suddiga. Inga händelser som sticker ut. Förlorade år (i jakten på att live life to the fullest så är det sistnämnda en total low-point).)

I can be a real team player, but in terms of the creative stuff I don’t like to do things by committee. If I succeed, it’s down to me. If I fail at something, I have no one else to blame, and that’s fine with me.

(True that sistah! Jag har medvetet fått öva in i mitt eget huvud att jag faktiskt inte är så mycket ensamvarg som jag själv trott innan, att jag faktiskt mår bra av och blir mer energifylld ihop med delat ansvar för uppgifter med andra människor. Men när det kommer till kreativa skapelser – där vill jag fortfarande stå som ensam utförare. Något annat känns inte ”ärligt” ~ som något man kan stå för och helhjärtat känna inför).

Well put there, Holly.

Annonser

Tim Noble & Sue Webster rip-off eller skuggfigurer som ny idé

Mmmmwwwwwaaaaaaaahhhh…. Ger upp med det här inlägget.
Bilderna hoppar runt och texten likaså. Hittar inte hur det går att ”Lätt och smidigt” korrigera det. Kollar htmlkoden till bilderna men kan fasen inte hitta vart det står ‘infoga bilden mitt i texten och fucka upp styckesindelningen’.

Från Resumés nyhetsbrev.

Kampanjnamn: Vad har du att sälja? Reklambyrå: John Doe Worldwide

Tänkte direkt på, och det tog en stund att ta reda på och minnas vad konstnärerna hette…. Tim Noble & Sue Webster som jag verkligen minns från ”APOCALYPSE – Beauty and horror in contemporary art” på Royal Academy of Arts.
Verkligen minns för att jag reagerade på deras installationer och tycker att det var grymma skulpturer.
Viss konst överraskar verkligen och känns BRA. Skapar en reaktion. Den konst som fastnar i minnet av någon anledning. Tycker de gör briljanta grejer. Fantastiska. Smarta.

Reagerar på samma sätt som några av kommentarerna till Resumés notis – att det inte står tydligt vart man hämtat inspirationen ifrån och på det sättet verkar ge sken av att det är en ny idé inför Blockets reklamkampanj (ovan).

Skuggfigurer i allmänhet var inte heller Noble & Webster först med. Kan det varit egyptier eller mayaindianer månntro. Ännu tidigare antagligen.
Men skuggfigurer inom konst och marknadsföring i synnerhet… Noble & Webster gissar jag hör till de som fått störst uppmärksamhet, nått största framgången, och som då även tillskrivs stor del av grundidén.

Men vilken konstutställning det var. Apocalypse…
Skulle vilja se den igen och ha många många fler timmar att spendera där.
Samla intryck och idéer.
Otroligt härligt, flummigt och givande.
(‘givande’..min inre Beavis & Butthead fnissar lite)

”Bättre än att ta en fika eller sitta på en pub och dricka öl för att ha en anledning att träffas och ses lite!”
– konstaterade vi efteråt.

Mer konst åt alla.
Oftare.

Hittar bara en minibild från The Guardian nu. Minns att ”högen” med deras eget skräp var riktigt stor.

The Undesirables by Tim Noble and Sue Webster

Hittade denna bilden på en blogg (klicka för källa). Real Life is Rubbish, Tim Noble & Sue Webster

HE/SHE, Tim Noble & Sue Webster

http://www.tate.org.uk Tate: Tim Noble and Sue Webster Dirty White Trash (With Gulls). 1998. Six months' worth of the artists' rubbish. Variable dimensions.

Från http://www.britishmuseum.org British Museum. Urk… Men innovationen och kreativiteten går det inte att argumentera emot... 'Tim’s mum bought some kittens three years ago. The cats started bringing in their prey almost every day. We collected their remains in a box marked with a skull and crossbones, which we called 'Dead Things'. Soon we had a few hundred rotting creatures – mice, rats, voles, even a squirrel and a toad. Walking through the British Museum, we were struck by the Egyptians’ use of mummification, their obsession with animals and animal parts, and how good at sculpture they were. And suddenly we knew what to do with our mummified animals!' Sue Webster

Kvalitetsvaruhuset John Lewis använde sig av konst som inspiration också – såg detta i kommentarerna till Resumés artikel.
Det kan knappast ha ansetts vara nytt då, 2007?