Jag är svag för any upplevelse live. När det liksom ‘händer något’ och ‘alla blir en tillsammans’.
Energin i enhetligheten.
(Antar det det egentligen är det som är grejen med fotbollsfans och whatever egentligen…)
Har hört om James som ett band med hardcorefans men aldrig fattat grejen eller egentligen brytt mig om att ta reda på något om dem. Min grundinställning är att om något är bra (i mina ögon/öron) – då kommer jag automatiskt att reagera o ta reda på mer efter eller när jag hört talas om det.
Det har inte hänt med James. Alls. Har inte ens kunnat placera in dem i ett tidsperspektiv.
Och så såg jag detta på youtube.
What did I miss?
Som att se en sekt utifrån och inte fatta grejen.
Blev för första gången nyfiken på att veta mer.
Och. Ahaaaaa. De är Morrissey descendants.
Det förklarar saken lite mer, både med genre och hardcorefans.
80-90tal och UK var deras ‘storhetstid’.
Det förklarar det ännu mer, varför bara ‘äldre än jag’ är de som jag hört nämna dem.
Jag placerar dem i breda genren av ‘you had to be there’ för att uppskatta dem, tänker jag. En del band upptäcker man i efterhand, trots att man inte hade ‘musikåldern inne’ när de slog igenom (ex Rolling Stones). En del band stannar kvar med de fansen de hade ”då”, och växer vidare/upp med dem, och inte så många fler (ex James).
Kul att känna till lite sådana band ändå. Som att ha lite koll på en underground kult som bara invigda har koll på. Känna till det, även om man inte är del av det eller deltar själv.
Spotifyar …. och inte en enda låt verkar fastna. Varken stör eller berör. Möjligen stör efter ett tag. Som lite creddigare hissmusik.. Check på den. Då vet jag.
Gott att man kan tycka så olika ändå.
The Pinocchio Theory 